Uppdaterad 28 nov 2010 Glenugie

 

Start
Släktforskning
Det förgångnas spegel
Whisky
Buick 1938
Buick 1955
Buick 1959
Sun West

Arran
Balmenach
Balvenie
Banff
Ben Nevis
Benromach
Cragganmore
Glenlivet
Glenmorangie
Glenugie
Inchmurrin
Laphroaig
Longmorn
Longrow
Mortlach
Oban
Scapa
Tomatin

Lyssna på hur man uttalar Glenugie.

Glenugie, en ofta underskattad och sällan omskriven whisky som kan slå de flesta andra med hästlängder i kapplöpningen om sinnesförnimmelsernas gunst. Född på 1830-talet i Eastern Highland, vid Peterhead i Aberdeenshire och matad med modersmjölk från floden Ugie, producerades denna whisky fram till 1983. Då var dess saga all och destillationspannorna avlägsnades. Det finns fortfarande ett litet urval fat och tappningar kvar att få tag på om man seriöst letar efter en smaksensation. Jag tycker dock att de olika buteljeringarna och årgångarna varierar mer i smak och kvalitet än man kanske är van vid från andra destillerier. De är dock alltid värda att prova och med tanke på den ständigt sinande tillgången kanske man inte får chansen så många år till så passa på om ni ramlar över en Glenugie, min favoritwhisky!  Skulle du ha en oöppnad flaska Glenugie till salu, oavsett tappning och ålder, kan du kontakta mig via mail kontakt@igen.se

Från vänster i bild har vi den buteljering som på allvar triggade mitt intresse för olika tappningar av Glenugie. Det var på Stockholm Beer & Whisky Festival 2003 som jag första gången provade V&S 31-åriga Glenugie i "Part nan angelen" (förkortat PNA)-serien. Det var en närmast religiös upplevelse då Glenugien och mina smaklökar fann varandra i en fullständig symbios. Jag har därefter haft förmånen att prova den vid ytterligare något tillfälle och då förundrats över hur klantig jag var som inte köpte på mig ett litet lager av denna gudadryck innan den tyvärr tog slut. Den håller 43 % och det blev totalt 538 flaskor.

Nummer två från vänster är en Signatory bottling ur Vintage serien. Den är 27 år, destillerad 27 april 1976 och tappad på flaska 2 sept 2003 som en av totalt 257 flaskor från fat nr 2700. Den är naturligtvis varken kylfiltrerad eller färgjusterad och håller en fatstyrka på 51,1 %. Whiskyn som lagrats på ekfat hela tiden har en ljus och lätt färgnyans. Michael Jackson* beskriver den generellt som blommig, kådig och i vissa fall medicinal. Han beskriver doften som lätt, med toner av gräs och mandarin medan smakpaletten innehåller kanel, muskot och vaniljstång. Lämplig att avnjuta som en "book-at-bedtime" whisky. Den får 74 poäng av Jackson, vilket jag tycker är en för låg betygsättning. 

Nummer tre från vänster är en Duncan Taylor ur deras Rarest of the Rare serie. Den är destillerad i nov 1981 och sedan lagrad i totalt 23 år varav de sista åren i en refilled Sherry Butt. Den buteljerades ofiltrerad och icke färgjusterad från fat nr 5155 i juni 2005 vilket gav 516 flaskor med en fatstyrka på 61,9 %. Whiskyn har en underbart djup färgnyans som återspeglar sherryfatets inverkan.

Som nummer fyra ser vi en buteljering från Ian MacLeod & Co i deras Chieftain's utgåva. Den är också destillerad i nov 1981, lagrad i 22 år varav de sista i en refilled Sherry Butt och sedan tappad på flaska i aug 2004.  Ofiltrerad, ofärgad och med fatstyrka på 52,5 % blev det totalt 654 flaskor från fat nr 5134.

Nummer fem är en flaska ur Douglas Laing & Co's serie Old Malt Cask. Det kuriosa med denna tappning är att flaskornas etikett felaktigt anger destillationsår 1984. Därmed har även åldern felaktigt satts till 20 år medan den i verkligheten är 21 år. Destillationen torde ha skett i mars 1983 medan buteljeringen gjordes i aug 2004. Det blev totalt 201 flaskor med en styrka på 50 % från fat nr 1320. Denna tappning är en av mina absoluta favoriter. Då man snurrar whiskyn i provglaset för att studera tårbildningen tror man först att det den helt ska utebli, men så ser man hur det långsamt bildas en vulst runt glasets periferi. Mycket sakta släpper den ifrån sig droppbildningar som utvecklas vidare till tårar som ytterst segt letar sig ner utmed glasets yta. Om tårbildningen verkligen är ett relevant mått på en whiskys fyllighet så förstår ni vart åt det lutar. Med näsan i provglaset överväldigas man av en söt blommig doft men inslag av banan, skumgodis och honung blandat med lätta toner av vanilj och kautschuk. Några droppar vatten i glaset förstärker upplevelsen. Smaken är en upplevelse utan like för de som gillar fruktighet och sötma i kombination med lång eftersmak. Jim Murray** ger den 93 poäng av 100 möjliga och beskriver den med följande ord: "Nose 23p, mango and pawpaw salad. Taste 24p, I'd be tempted to refer you to fruit candy, but I can't think of one that's quite fruity enough to fit the bill. Finish 23p, just wave upon wave of mildly toasty malt, but the sweetness is dept and refreshing. Balance 23p, fruity and fine, the emphasis is very much on the exotic. An expression of one of the rarest malts - one that can never be forgotten.". Jag instämmer!

Som sexa i raden återfinner vi en buteljering från Blackadder i serien Raw Cask. Den är destillerad 27 nov 1981 och lagrad på ekfat i 24 år innan den tappades på flaska i juni 2006. Det blev totalt 562 flaskor från fat nr 5515. Fatstyrkan är 61,8 % och den är ofiltrerad, ofärgad och på vanligt Blackadder-manér är det adderat en liten mängd "sediment" från fatet. Färgnyansen är mer åt det mörka hållet än det ljusa trots att den hela tiden lagrats i ekfat.

Sist i raden ses en Hart Brothers buteljering i serien Private Collection. Destillerad 1965 och lagrad i 23 år innan den tappades på flaska. Styrkan håller 43 %. Det lär inte bli någon provning av innehållet innan vi fått tag i ytterligare en flaska.

* Michael Jackson's complete guide to single malt scotch, 5th edition 2004.
** Jim Murray's Whisky Bible 2006.

Välkommen igen!

Copyright © Stefan Hammar, 2006. Med ensamrätt.